Semlan och Gordon – Två steg fram och ett tillbaka

För snart ett år sen reste min kompis Pija och jag bort en månad och skrev. Vi behövde båda lugn och skrivro. Jag skrev och skrev och skrev. Faktiskt så mycket att jag kunde packa ner stoff till två Semlanböcker i bagaget när jag reste hem. Det är nåt konstigt, men böckerna om Semlan – de följer min egen viktkurva och blir bara tjockare och tjockare … Eller så beror det på att Semlan själv blir allt vanare  och snabbare på att skriva. Nu använder hon ju en dator.

Så här säger Semlan själv om vad nästa bok handlar om.

Hej, jag heter fortfarande Semlan och är fortfarande tretton år. Inte så konstigt, man fyller ju bara en gång per år, vare sig man vill eller inte. Den här boken handlar som vanligt mest om mig. Till exempel om när jag:

a) får tillbakasvindel och tappar bort all mening (läskigt).

b) till och med tappar bort Gordon

Den handlar också lite om:

c) röjfester (Kevins) och hur pappa fastnade på hatthyllan.

d) höstlov, delfiner och Tsatsiki.

e) hur mamma och JJ hjälper till att överbefolka en redan överbefolkad värld.

f) bra och dåliga överraskningar (jo då, överraskningar kan vara sjukt dåliga).

g) tonårsfylla och hångel (mest Gordons).

h) om att absolut vara tvungen att hitta lite ny mening.

För nånstans måste den ju finnas. Meningen i just mitt, Semlan Nichlasdotter-Liljestrands, liv.

Hoppas att ni kommer gilla den!