Salmiak och Spocke

Salmiak är en stockholmsjävel. Det är man om man har en mamma som kommer från Stockholm. Det påstår i alla fall Anna-Sara och Per-Jonas. Salmiaks stockholmsmamma Mia blir så ledsen på vintern när mörkret kommer att hon måste resa bort. Det tycker Salmiak är synd, han trivs bra i Norrnäs och vill helst att mamma ska stanna kvar. Fast han längtar verkligen efter en riktig kompis. Anna-Sara och Per-Jonas är inte särskilt roliga att leka med. De är några år äldre än Salmiak, och det bästa de vet är att mula honom och slänga upp hans mössa i ett träd. Därför är Salmiak bäst i hela Norrnäs på att klättra i träd och har röda fnasiga öron. Det får man av att klättra i träd utan mössa i minusgrader.

Som tur är dyker Spocke upp. Spocke som kommer från Bredvid Ungefär, är väldigt bra på att bli osynlig, jätteskicklig på att hoppa mellan världarna och fullkomligt världsbäst på bus.

Idén till den här boken fick jag när jag tittade på ett populärvetenskapligt tv-program om strängfysik. Parallellvärldar är inte alls så otroligt, som de flesta tror. Åtminstone alla vuxna läsare som envisas med att  Spocke är en fantasikompis. Det är han inte!

Omslag och illustrationer är ritade av Lisen Adbåge

Natur & Kultur, 2005

”Här strömmar samtiden in som kall luft i texten och dysfunktionella familjer och okänsliga människor hålls i schack av en ton som balanserar mellan förtröstan och skämt. Det är lite lakrits över den konsten, det svarta både sött och salt.”
Ulrika Milles, DN