Sejtes skatt

”– Härmed svär vi, barn till Spelemannen från Hermelita, att ta oss fram till Zaraiternas Rike, och att kämpa mot Faros tyranni så länge vi lever … Solen hade redan hunnit en bra bit upp på himlen. Det slog mig att det var första gången den visade sig på ett helt månvarv. Våren var kanske äntligen på väg. Ett bättre omen kunde vi inte ha fått.”

Ondskan härskar i Orien där Faros har tagit makten med hjälp av fasarerna, sina svarklädda krigare. Faros är som förhäxad av tanken på att finna Sejtes skatt som enligt sägen finns gömd i Hermelitaberget. Med den kan han bli härskare över både himmel och jord, tror han.?Oella och hennes tvillingbror, Herm, måste fly från sin by, och får i uppdrag av sin pappa, Spelemannen från Hermelita, att ta sig över de klippiga bergen till Zaraiternas Rike. Bara därifrån kan de få hjälp att krossa Faros. Men vägen dit är lång och fylld av faror och äventyr …

De bästa böckerna är såna med kartor i, sa en pojke till mig.

Det finns det i den här boken eftersom handlingen utspelas i en påhittad värd. Trots det tänkte jag väldigt mycket på min mamma och hennes tvillingbror när jag skrev. Under andra världskriget tvingades de fly från Hitler och judeförföljelsen, och som barn kunde jag aldrig sluta tänka på vad min morfar hade sagt till dem när de tog farväl av varandra. ??Eftersom jag aldrig hade några morföräldrar, och ingen kunde bevisa motsatsen, så hittade jag på många historier om dem. Min mormor blev en mycket vacker kvinna från främmande land och min morfar blev en stor hjälte. Det rådde ingen tvekan om att han ensam hade besegrat nazisterna. Och medan jag skrev Sejtes Skatt så bubblade många av de där historierna upp igen, så låt mig nu få presentera min morfar ”Spelemannen från Hermelita” och min mormor ”Drottning Zara” för er…

Omslag och illustration gjorde Tord Nygren                                                                Natur & Kultur, 1998

Boken är en veritabel lovsång till frihet och godhet. Till bokens stora förtjänster hör det vackra språket, som påminner om Astrid Lindgrens i ”Mio min Mio” eller ”Bröderna Lejonhjärta”. För unga läsare med sinne för fantasy är detta en både spännande och vacker barnroman.                                   Gunilla Borén, DN