Tänka sig – nu har det gått ännu ett år

Ett år proppfullt av allt, härligt, läskigt, roligt och sorgligt, som ett år alltid är fullt av, även om man inte märker det förrän efteråt.

Ibland kan ett år kännas som en lång, grå radda av händelselösa dagar som regnar bort i sällskap av filmer man inte minns vad de handlade om. Böcker minns jag lättare. Det är konstigt, i sällskap av en bok blir händelselösa dagar (eller kvällar, eller nätter) inte ett dugg händelselösa. Fast på nätterna vill jag helst sova. Det ville jag inte när jag var ung. Då var natten klarvaken och det var som om mörkret i sig var fyllt av fullmånemening.

Om meningen, den med stort M, funderar Semlan rätt mycket på i sin senaste bok, så det har jag också gjort det här året. Tänkt på meningen. Om Meningen har jag ingen aning. Eller om Omeningen.

2012 var fullt av både och. Den största Omeningen i mitt, nära liv, var nog att Palatset (ett barn och ungdomskulturhus som jag var med och byggde) dog, och så mångas drömmar med det. Jag sörjer det fortfarande, varje dag. Ibland känns det som om det aldrig hände. Men det gjorde det. Och jag tror att allt det fina vi gjorde och upplevde tillsammans fortfarande finns kvar i många, som en mening, precis som vissa möten alltid gör.

Den största och vackraste händelsen som fyllde mig till brädden med Mening var att Felix föddes. Då blev jag farmor och fick ännu en människa att älska – oändligt.

En större mening än kärlek har jag svårt att finna.

När jag var ung skrev jag så fort jag var ledsen, glad, kär, olycklig eller förväntansfull. Alltså, jag skrev rätt ofta och rätt mycket. Det har jag gjort även i år. Redan i januari kommer den tredje boken om Slatten och Kakan och den femte boken om Semlan och Gordon.

Så här sitter jag nu (eller rättare sagt, ligger i sängen) med en oskriven bok framför mig som ska fyllas med och av meningar och omeningar. Precis som nästa år ska göras. Och ingenting vet vi om det än. Det är spännande! Jag hoppas att nästa sommar ska prunka av blommor , grönt gräs och fyllas av skratt. Då ska jag upptäcka världen på nytt, med Felix lilla hand i min.

Tack alla underbara läsare och oläsare för året som gått och för alla fina möten, både dem i verkligheten och dem på nätet.

Jag önskar er alla de bästa av bästaste meningar – 2013!