Tänka sig … att jag var så dum


moni

att jag trodde att det skulle vara så lätt att ha nån typ av blogg …

- Du kommer aldrig att greja det, sa sonen som byggde den här sidan åt mig.

- Klart jag gör, sa jag. Hur svårt kan det vara att uppdatera en sida eller två nån gång i månaden.

- För dig, helt omöjligt, sa sonen utan alls den respekt och vördnad en son bör visa sin morsa …

Tur att jag inte slog vad. Då hade jag fått dyka med huvudet före i en gödselstack, stoppa ner fingret i ett svart hål i marken, där man inte vet vad som finns, eller vem som bor och eventuellt tycker det ser gott ut med en hand. Eller så hade jag fått sjunga (falsk) på Sergels Torg tills poliserna kom och tog mig.  Det är så vi gör i min familj. Slår vad och klunsar om allt och inget. Mammor har ingen gräddfil. Sagt är sagt och kluns är kluns.

Nu får jag bara skämmas – här.

En blogg är en bra plats att skämmas på. Där ser ingen ens skämröda kinder och kanske är det så att absolut ingenting av vikt har hänt att skriva om?

I så fall hade jag skrivit om:

a) Författarbesök på Sardinien, i Moskva, Örebro, Norrköping, Nyköping

b) alla fantastiska möten med mina läsare

c) alla fina brev

Hej!
Min dotter och jag läste precis i kväll ut boken Salmiak och Hedda och vi var båda enormt spända på hur det skulle gå! När vi läst ut boken fick hon mig att “Lovalovalovalovaaaaaaaaaaaa” att jag skulle kolla upp om det finns en fortsättning
.

Tja Moni!
Jag har läst alla dina böcker, även om jag är 15 år gammal så känns det så skönt och roligt att läsa böcker som Tsatsiki, Salmiak och framför allt Semlan och Gordon! Jag funderar själv på att bli författare och jag undrar om du skulle kunna svara på lite frågor om böcker och sånnt.

d) böckerna jag har skrivit, för det har jag faktiskt gjort. Både en ny Semlan ”Svarta hål och brustna strängar” och en ny Kompisen ”Kompisen blir arg”.  Båda är finaste fina, både att titta på och att hålla i. Hoppas att de är lika bra att läsa.

e) Palatset, som faktiskt öppnar snart, snart, snart!

Den 1 oktober slås portarna upp.

Personligen tycker jag att det är det coolaste som hänt i Sverige så länge jag har levt.

Att barn och unga ska få sitt alldeles egna kulturhus, och att de har varit med och byggt upp det.

För bra för att vara sant helt enkelt!

Att bygga ett Palats, att skriva böcker och göra författarbesök tar en del tid från bloggandet.

Kram

Moni