Tänka sig… sa Elin Eldslukerskan


moni

- Tänka sig, sa Elin Eldslukerskan, såna som jag behövs inte längre.
- Det är ju konstigt, sa jag, så kallt som det är ute. Folk skulle ju kunna värma sig i din närhet.
Morsan och Elin Eldslukerskan satt vid sitt favoritbord på Cafét, dit jag också brukade gå om tid fanns mellan Palatsetbygg och Semlanskriv.
-  Folk som har råd att lägga pengar i hatten till gycklare har inte längre tid att stanna och njuta av magin, sa Elin Eldslukerskan och suckade. Och dom som har tid har inte en spänn över. Det är därför jag själv till exempel aldrig stannar och lyssnar på gatumusiker. Jag har helt enkelt inte råd.
- Vill du ha en kaffe till? frågade Morsan som utan att vänta på  Elin Eldslukerskans svar gick till disken och beställde två nya latte.
- Jag skulle inte klara mig utan Morsan, sa Elin Eldslukerskan och tittade ut genom fönstret, på snön som aldrig slutade falla den här vintern. Utan henne hade jag frusit ihjäl för länge sen. Det är Morsan som försörjer mig och det känns för jävligt.
- Jag fattar, sa jag.
- Du fattar ingenting, sa Elin. Det är omöjligt för någon som inte varit i min situation. Att vara beroende av soc är jävligt nog. Att vara beroende av sina vänners välgörenhet är långt värre.
- Så du har inte hittat ett jobb än, sa jag.
- Ett vikariat här och där, sen tillbaka till jobbtorget. Ett jävla slöseri med livet. Tunnelbana ut till Vårberg, för att sitta och vänta på att en dator ska bli ledig. Killen bredvid mig brukar porrsurfa. Jag förstår honom. Det verkar vara det vettigaste man kan göra där. Vad vet jag, han kanske tänker sig en karriär i porrbranschen. Men några såna jobb kan dom nog inte heller förmedla.
- Alla coacher då, sa jag. Som man läser om … Och kurserna …
- Du, sa Elin Eldslukerskan och jonglerade med kaffeskedarna som låg på bordet. Vid det här laget borde jag vara Sveriges skickligaste CV-skrivare efter alla otaliga kurser i hur man söker ett jobb. Men jag får inte ens svar från mina eventuella arbetsgivare. Inte ens snöröjarna vill ha mig. Och soc har satt i system att vänta så länge på att ge besked om bidragen, att räkningarna förfaller.
- Så kan dom väl inte göra, sa jag.
- Dom kan allt, sa Elin Eldslukerskan och blåste på kaffet som Morsan kom med. Dom kan hitta på tusen nya orsaker varenda månad och be mig skicka in nya papper och nya ansökningar så att jag aldrig hinner få in stålar innan hyran ska vara betald. Alltså får jag låna, sa Elin. Av Morsan till exempel. Och ett lån från en kamrat räknas som inkomst. Alltså är jag inte behörig nästa månad. Så nu har jag slutat att gå på jobbtorget och på soc. Det tjänar ju ändå ingenting till.
- Ja, det är galet, sa Morsan. Det är ju det man stolt betalar skatt för, att folk inte ska bli tvungna att bo på gatan och att alla ungar ska få käka sig mätta. Som det är nu, betalar jag både skatt och hyran till vännerna. Vad är det för jävla politik?
- Det är väl det som kallas dubbelbeskattning, sa jag.
- Och Nyponet  snackar om att ansöka om enskild vårdnad, sa Elin Eldslukerskan. Eftersom jag inte har råd att försörja min dotter.
- Nyponet har alltid varit en idiot, sa Morsan. Konstigt att en sån skitstövel kan vara en sån gudabenådad gitarrist.
Cafét började fyllas av de tidiga lunchgästerna och Elin Eldslukerskan reste sig.
- Måste se till att ingen tar mitt ställe nere på Plattan, sa hon. Det var löning i fredags, så idag kanske folket kan vara frikostiga mot en eldslukerska.
Vi satt tysta en stund, Morsan och jag när Elin Eldslukerskan gått. Vi kände oss nog båda rätt nöjda med att kunna betala hyran i tid och ha el att lysa upp vintermörkret med.
- Du då, sa jag. Såg att din senaste bok låg på topplistorna.
För några år sen hade Morsan gett upp musikkarriären och börjat skriva böcker istället för låtar. Utan att vara missunnsam gick det inte att påstå att det var litterära mästerverk precis. Men kändisar behövde inte skriva litterära mästerverk för att bli populära. Populära var de ju redan, både hos förlagen och hos läsarna.
- Det är inte klokt, men jag kommer ut med en kokbok i höst också, sa Morsan och började skratta. Jag som knappt kan laga mat. Tänkte kalla den ”Koka soppa på en spik”. Har faktiskt fått en del bra recept av Elin.
- Tänka sig, sa jag. Fast det knappt gick att göra det.