![\"moni\"](\"https:\/\/moni.se\/wp-content\/uploads\/2009\/08\/moni.jpg\" "\\"moni\\"")
<\/p>\n<\/p>\n
Jag f\u00f6ddes i Stockholm 1955 och efter?n\u00e5gra utflykter till Bandhagen, H\u00f6gdalen och Jakobsberg landade ?familjen Nilsson ganska snart p\u00e5 Kungsholmen.<\/p>\n
Kungsholmen var fantastisk att f\u00e5 v\u00e4xa upp p\u00e5. D\u00e4r l\u00e5g inte bara Stadshuset som var bra att leka kurrag\u00f6mma i och smyga upp i tornen och blicka ut \u00f6ver hela v\u00e4rlden. P\u00e5 Kungsholmen fanns ett myller av hemliga platser och v\u00e4gar genom bakg\u00e5rdar och parker. D\u00e4r bodde ocks\u00e5 min farmor som gjorde supergoda r\u00e5rakor.<\/p>\n
Det var s\u00e5 l\u00e4nge sen att man kunde g\u00e5 p\u00e5 bio f\u00f6r 2,50 p\u00e5 s\u00f6ndagsmatin\u00e9. Sitta i f\u00e4stmanssofforna p\u00e5 Draken och pussas i m\u00f6rkret, \u00e4ta sm\u00e5godis som kostade mellan 2 och 25 \u00f6re styck, eller suga p\u00e5 evighetsmint som faktiskt r\u00e4ckte i en evighet. P\u00e5 gator och \u00f6ver broar skramlade sp\u00e5rvagnarna hemtrevligt,?och i fiskaff\u00e4rens skyltf\u00f6nster rann och porlade vattnet dag som natt. Hos Petterssons Livs handlade man p\u00e5 krita och i det hemliga rummet bakom k\u00f6ttdisken stod mammorna och drog i enarmade banditer f\u00f6r att ut\u00f6ka matkassan. En dag?kom poliserna och st\u00e4ngde hela aff\u00e4ren.<\/p>\n
– Du levde p\u00e5 sten\u00e5ldern, s\u00e4ger mina barn, och det kan jag h\u00e5lla med om. I dag \u00e4r bakg\u00e5rdarna l\u00e5sta bakom portkoder, och myllret och m\u00e5ngfalden av m\u00e4nniskor h\u00e5ller p\u00e5 att f\u00f6rsvinna. Snart har bara rika m\u00e4nniskor r\u00e5d att bo i stan och d\u00e5 kommer den bli tr\u00e5kig och f\u00f6rlora sin sj\u00e4l.<\/p>\n
Det \u00e4r klart att det \u00e4r skillnad p\u00e5 att vara barn i dag, mot hur det var att vara barn n\u00e4r jag var liten. Vi beh\u00f6vde inte vara r\u00e4dda f\u00f6r s\u00e5 mycket. Att bli r\u00e5nade p\u00e5 mobiltelefoner till exempel eller annat meningsl\u00f6st v\u00e5ld. \u00c4nd\u00e5 har ingenting egentligen f\u00f6r\u00e4ndrats, bara omgivningen. Det \u00e4r fortfarande samma magiska, l\u00e4skiga, roliga, sp\u00e4nnande, pirrande och ibland ot\u00e4cka \u00e4ventyr att v\u00e4xa upp. Det \u00e4r det jag f\u00f6rs\u00f6ker skriva om i mina b\u00f6cker.<\/p>\n
Familjen Nilsson bestod av en judisk mamma, Hella Helena, som kom till Sverige som flykting under andra v\u00e4rldskriget. Som nitton\u00e5ring m\u00f6tte hon min pappa, Olle, som kom fr\u00e5n ett arbetarhem (p\u00e5 Kungsholmen). Gr\u00e4nsl\u00f6s k\u00e4rlek uppstod.<\/p>\n
Judiska f\u00f6rsamlingen i Stockholm blev best\u00f6rt \u00f6ver att min mamma skulle gifta sig med en goy (icke jude) och utesl\u00f6t henne ur f\u00f6rsamlingen. Inte s\u00e5 mycket b\u00e4ttre gick det p\u00e5 den kristna sidan, n\u00e4r pappa sl\u00e4pade hem en judinna. \u201dHerregud, det visste man ju hur s\u00e5na m\u00e4nniskor var, krokn\u00e4sta, op\u00e5litliga och giriga. Och hur skulle barnen bli\u201d???<\/p>\n
Min farmor trodde \u00e4nda tills hon dog, f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sen, att min och mina syskons reslust berodde p\u00e5 n\u00e5got genetiskt fel. Den vandrande juden hade f\u00f6rgiftat v\u00e5rt blod.<\/p>\n
N\u00e5v\u00e4l, detta betydde att vi, min storebror Pepe och min lillasyster Lotta och jag v\u00e4xte upp i ett helt oreligi\u00f6st hem. Det var en rolig, kaotisk, k\u00e4rleksfull och inspirerande familj att v\u00e4xa upp i.<\/p>\n
Vi reste mycket och fick tr\u00e4ffa m\u00e5nga tokiga och kloka m\u00e4nniskor. Eftersom min mamma visste hur det var att vara totalt ensam fick m\u00e5nga m\u00e4nniskor fr\u00e5n hela v\u00e4rlden bo hos oss. Det var konstn\u00e4rer fr\u00e5n Holland och Amerika, dansare fr\u00e5n New York, arbetsl\u00f6sa sk\u00e5despelare och poeter som ibland v\u00e4ckte en mitt i natten f\u00f6r att l\u00e4sa upp en ny dikt.<\/p>\n
Eva-Marie, en av mina b\u00e4stisar, brukade s\u00e4ga att; sitta i soffan hemma hos mig, var precis som att se p\u00e5 TV. Sj\u00e4lv kunde jag njuta av lugnet hemma hos henne och av hennes mammas otroligt goda havrekakor.<\/p>\n
Det var kanske en r\u00e4tt kn\u00e4pp uppv\u00e4xt n\u00e4r man t\u00e4nker efter, men klart inspirerande. Vi barn behandlades n\u00e4mligen som j\u00e4mlikar och fick l\u00e4ra oss att ingenting var om\u00f6jligt. Det \u00f6nskar jag att alla barn fick l\u00e4ra sig. Och kanske \u00e4r det just det jag i bok efter bok f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rmedla. Att ingenting \u00e4r om\u00f6jligt bara man tror p\u00e5 det!<\/p>\n
Sj\u00e4lv ville jag bli balettdans\u00f6s eller f\u00f6rfattare. I skolan var jag en medelm\u00e5tta, bara riktigt bra p\u00e5 gymnastik och p\u00e5 att skriva. I matte var jag usel. Det \u00e4r jag fortfarande.<\/p>\n
Vi gick p\u00e5 L\u00e4rarh\u00f6gskolans \u00d6vningsskola. D\u00e4r gick alla l\u00e4rarkandidater ocks\u00e5. Det var p\u00e5 oss de \u00f6vade att bli l\u00e4rare. Vi blev fenomenala p\u00e5 att se vilka som passade som l\u00e4rare eller inte. Som vuxen kan jag sk\u00e4mmas \u00f6ver hur vi bar oss \u00e5t n\u00e4r jag ser tillbaka p\u00e5 en del av kandidaterna. Vissa blev nog aldrig l\u00e4rare.<\/p>\n
Min favoritl\u00e4rare hette Stig Starrsi\u00f6, han var lektor i svenska och en av de personer som s\u00e5g till att jag skriver i dag. Han l\u00e4t till exempel mig och Ulla-Karin skriva filmmanus som klassen fick spela in. Han tog sig tid att l\u00e4sa sida upp och sida ner med noveller och dikter som jag \u00f6verr\u00f6ste honom med. \u00a0\u00a0\u00a0Aldrig h\u00e4nde det att han r\u00e4ttade stavfel med r\u00f6d penna, nej, han bad \u00f6dmjukt om att f\u00e5 ge n\u00e5gra synpunkter p\u00e5 det jag skrivit. Jag har fortfarande kvar hans anteckningar.<\/p>\n
P\u00e5 Kungsholmens Gymnasium fanns inga s\u00e5na l\u00e4rare, s\u00e5 jag hoppade av. Tv\u00e5 g\u00e5nger faktiskt. Jag jobbade i st\u00e4llet (med barn) och gick p\u00e5 Facit maskinskrivningskurs. Fr\u00f6knarna d\u00e4r tyckte jag var tokig som bara l\u00e4rde mig att skriva p\u00e5 elektrisk skrivmaskin. De trodde att jag aldrig skulle klara mig i v\u00e4rlden.<\/p>\n
Jag jobbade och reste, jobbade och reste och n\u00e4r jag var klar med det, l\u00e4ste jag in gymnasiet p\u00e5 Jakobsbergs Folkh\u00f6gskola. D\u00e4r fanns l\u00e4rarna som p\u00e5minde om Stig Starrsi\u00f6. De som inte bara gillade kreativt t\u00e4nkande utan uppmuntrade till det. D\u00e4r fanns ocks\u00e5 Anders, min blivande man.<\/p>\n
Ungef\u00e4r fem \u00e5r senare n\u00e4r Jojo, mitt f\u00f6rsta barn, kom in p\u00e5 dagis best\u00e4mde jag mig f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka skriva en bok. Det blev Bartolomeus och sp\u00f6ket. Aldrig har jag k\u00e4nt mig som s\u00e5 mycket f\u00f6rfattare som n\u00e4r jag fick h\u00e5lla i den f\u00e4rdiga boken och bl\u00e4ddra i sidorna.<\/p>\n
\u201cL\u00e4tt att bli f\u00f6rfattare\u201d, t\u00e4nkte jag, men det var det inte. Sen blev jag nog en av Sveriges mest refuserade f\u00f6rfattare. Tsatsiki var mitt sista f\u00f6rs\u00f6k. Jag skulle fylla 40 \u00e5r och beslutade mig f\u00f6r att om den ocks\u00e5 blev refuserad s\u00e5 var det h\u00f6g tid att komma p\u00e5 vad jag ville bli n\u00e4r jag blev stor.<\/p>\n
Tsatsiki blev refuserad och hamnade i byr\u00e5l\u00e5dan ett tag, men sen tr\u00e4ffade jag Gunilla Olofsson p\u00e5 Natur och Kultur. Jag hade tur, hon gillade n\u00e4mligen Tsatsiki. Det gjorde m\u00e5nga andra ocks\u00e5, b\u00e5de barn och vuxna, s\u00e5 efter tre Tsatsikib\u00f6cker tordes jag \u00e4ntligen \u00e4gna mig \u00e5t att skriva p\u00e5 heltid. Tordes tro p\u00e5 att det var m\u00f6jligt att jag kunde leva p\u00e5 mitt f\u00f6rfattarskap, \u00e4ven om jag knappt idag t\u00f6rs kalla mig f\u00f6rfattare.<\/p>\n
Tur och envishet \u00e4r bra att ha om man vill bli f\u00f6rfattare. Och en del livserfarenheter. Min v\u00e4g hit gick via spr\u00e5kstudier, flygplansst\u00e4dare, l\u00e4rarvikarie, dagisjobb, \u00f6vers\u00e4ttningar, aff\u00e4rsbitr\u00e4de, barnradio, sekreterarjobb och mycket annat l\u00e4rorikt. Det mest l\u00e4rorika var nog att bli mamma.<\/p>\n
N\u00e4r min \u00e4ldste son gifte sig h\u00e4rom \u00e5ret kom en av hans barndomskompisar fram och tackade mig f\u00f6r att de f\u00e5tt h\u00e4nga s\u00e5 mycket hemma hos oss, och f\u00f6r att jag alltid hade haft tid att prata. D\u00e5 sa jag som det var:<\/p>\n
Att utan mina barn och alla deras kompisar hade det varit mycket sv\u00e5rare f\u00f6r mig att skriva om och f\u00f6r barn och ungdomar. Att det var alla de som inte bara gav mig inspiration utan att de ocks\u00e5, utan att alltid veta om det, delade med sig av all sin energi, lust, innersta tankar och funderingar.<\/p>\n
F\u00f6r det \u00e4r jag innerligt tacksam!<\/p>\n
Men nu \u00e4r det mest mina barnbarn som jag stj\u00e4l och inspireras av.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag f\u00f6ddes i Stockholm 1955 och efter?n\u00e5gra utflykter till Bandhagen, H\u00f6gdalen och Jakobsberg landade ?familjen Nilsson ganska snart p\u00e5 Kungsholmen. Kungsholmen var fantastisk att f\u00e5 v\u00e4xa upp p\u00e5. D\u00e4r l\u00e5g inte bara Stadshuset som var bra att leka kurrag\u00f6mma i och smyga upp i tornen och blicka ut \u00f6ver hela v\u00e4rlden. P\u00e5 Kungsholmen fanns ett […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[],"class_list":["post-96","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-moni"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/moni.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96"}],"collection":[{"href":"https:\/\/moni.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/moni.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/moni.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/moni.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=96"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/moni.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/96\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/moni.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=96"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/moni.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=96"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/moni.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=96"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}