![\"fraga\"](\"https:\/\/moni.se\/wp-content\/uploads\/2009\/08\/fraga.png\" "\\"fraga\\"")
<\/p>\n<\/p>\n
Hur gammal \u00e4r du?<\/strong> Har du barn?<\/strong> Tyckte du om att skriva och l\u00e4sa n\u00e4r jag var liten?<\/strong> \u00c4r det sv\u00e5rt att hitta p\u00e5?<\/strong> \u00c4r det inte jobbigt att skriva b\u00f6cker och hur l\u00e5ng tid tar det?<\/strong> De flesta tror att det \u00e4r sv\u00e5rast att skriva l\u00e5ngt, d.v.s m\u00e5nga sidor. Men det sv\u00e5raste \u00e4r att skriva kort, tycker jag. I b\u00f6rjan \u00e4r mina b\u00f6cker mycket l\u00e4ngre, och sen tar jag bort och tar bort tills bara det allra n\u00f6dv\u00e4ndigaste finns kvar. \u00c4nd\u00e5 blir jag aldrig helt n\u00f6jd.<\/p>\n Varf\u00f6r vill man skriva en bok?<\/strong> Hur g\u00e5r hitta-p\u00e5et till?<\/strong> Varf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5 mycket snusk i dina historier?<\/strong> Men det \u00e4r faktiskt inte bara barn som tycker (att) jag \u00e4r snuskig, jag har m\u00f6tt vuxna som inte vill l\u00e4sa vissa kapitel i mina b\u00f6cker och hoppar \u00f6ver vissa ord. Ja, jag har faktiskt tr\u00e4ffat vuxna som vill totalf\u00f6rbjuda mina b\u00f6cker och har tagit sina barn ur skolan f\u00f6r att l\u00e4raren har l\u00e4st Tsatsiki.<\/p>\n Finns Semlan och Tsatsiki och de andra p\u00e5 riktigt?<\/strong> Vilken \u00e4r din b\u00e4sta bok?<\/strong> \u00c4r det kul att vara f\u00f6rfattare?<\/strong> Men att vara f\u00f6rfattare \u00e4r ocks\u00e5 att g\u00f6ra f\u00f6rfattarbes\u00f6k, h\u00e5lla f\u00f6redrag, svara p\u00e5 mail,<\/span> sitta p\u00e5 m\u00f6ten om b\u00e5de det ena och det andra. Ibland k\u00e4nns det som om att skriva \u00e4r det minsta man g\u00f6r som f\u00f6rfattare.<\/p>\n Vad \u00e4r det b\u00e4sta med b\u00f6cker?<\/strong>
\nJag \u00e4r f\u00f6dd 1955.?<\/p>\n
\nJag har tre sk\u00e4ggiga s\u00f6ner, Jojo \u00e4r f\u00f6dd 1979, Simon 1983 och Jonatan 1986. Sen har jag den stora turen att f\u00e5 vara \u201dmamma Moni\u201d till Sara och Elis. De \u00e4r ocks\u00e5 vuxna. Sen har jag lyckan att vara b\u00e5de moster och faster, och i v\u00e5r familj har vi barnen ihop, och f\u00e5r \u00e4lska och bry oss och l\u00e4gga oss i s\u00e5 mycket vi vill.<\/p>\n
\nJa, det gjorde jag verkligen! S\u00e5 fort jag hade tr\u00e5kigt l\u00e4ste jag och skrev allt m\u00f6jligt. Dagb\u00f6cker, brev, dikter, s\u00e5nger och ber\u00e4ttelser.<\/p>\n
\nNej, jag brukar s\u00e4ga att det \u00e4r ungef\u00e4r som att leka, och leka kan ju alla. \u00c5tminstone har de kunnat det som barn, \u00e4ven om det \u00e4r sv\u00e5rt att tro. Skillnaden \u00e4r att man f\u00e5r beskriva mer noggrant vad som h\u00e4nder och vad de s\u00e4ger i en bok.<\/p>\n
\nSj\u00e4lva hitta-p\u00e5et tar s\u00e5 d\u00e4r tre till fem m\u00e5nader beroende p\u00e5 hur tjock boken ska vara. Sen b\u00f6rjar det egentliga arbetet. Vissa b\u00f6cker skriver jag om sju g\u00e5nger minst. Andra b\u00f6cker, som Semlan och Gordon, \u00e4r i princip f\u00e4rdiga fr\u00e5n b\u00f6rjan.<\/p>\n
\nS\u00e4g det, egentligen \u00e4r det helt idiotiskt. F\u00f6r det f\u00f6rsta vet vi f\u00f6rfattare aldrig om boken vi skriver n\u00e5gonsin kommer ut. Sen vet vi inte heller om vi kommer tj\u00e4na n\u00e5gra pengar p\u00e5 den, eller ens om n\u00e5gon kommer att l\u00e4sa den. Men s\u00e5 \u00e4r det den d\u00e4r historien som pl\u00f6tsligt dyker upp i huvudet och inte l\u00e4mnar en ifred hur mycket man \u00e4n f\u00f6rs\u00f6ker strunta i den. Till slut m\u00e5ste den helt enkelt f\u00e5 komma ut och landa p\u00e5 ett papper. Och under tiden man sitter och skriver ner den b\u00f6rjar n\u00e4sta ber\u00e4ttelse tr\u00e4nga sig p\u00e5, och n\u00e4sta, och n\u00e4sta\u2026<\/p>\n
\nJag tjyvar fr\u00e5n verkligheten. Mycket av vad som h\u00e4nder har jag l\u00e5nat fr\u00e5n mina barn, och alla andra barn jag tr\u00e4ffar. Jag har till och med f\u00e5tt k\u00f6pa helt \u00e4kta k\u00e4rleksbrev de har skrivit. De kan man l\u00e4sa i Tsatsiki och K\u00e4rleken. Sen \u00f6verdriver jag och hittar p\u00e5 lite till. Jag vill att man aldrig ska vara riktigt s\u00e4ker p\u00e5 om det \u00e4r sant eller inte.<\/p>\n
\nVad d\u00e5 snusk? Hur kan n\u00e5got som ALLA g\u00f6r, t\u00e4nker eller fantiserar om vara snuskigt? Som att h\u00e5ngla, kyssas, onanera eller visa sig naken. \u00c4ven om inte s\u00e5 m\u00e5nga pratar om det. \u00c4r det inte lite h\u00e4rligt att f\u00e5 veta att det inte bara \u00e4r du<\/em>?<\/p>\n
\nNej, men jag har oftast en \u201dverklig\u201d f\u00f6rlaga. N\u00e5gon som har sagt, eller ber\u00e4ttat n\u00e5got kul, intressant eller sorgligt som har v\u00e4ckt min nyfikenhet och satt ig\u00e5ng min fantasi. N\u00e4r jag skrev Klassresan till exempel dog en pojke mycket tragiskt i verkligheten. D\u00e4rf\u00f6r blev Malin+Rasmus=Sant skriven som den blev.<\/p>\n
\nDet \u00e4r som att fr\u00e5ga vilket barn man \u00e4lskar mest. Alla s\u00e5 klart och s\u00e4rskilt den jag skriver f\u00f6r tillf\u00e4llet.<\/p>\n
\nOftast! F\u00f6r det f\u00f6rsta f\u00e5r man ju g\u00f6ra det man tycker \u00e4r roligt, skriva allts\u00e5, och dessutom f\u00e5 uppskattning f\u00f6r det man g\u00f6r. Det finns ingenting som \u00e4r s\u00e5 fantastiskt som n\u00e4r en l\u00e4sare tycker att ens bok har betytt n\u00e5got f\u00f6r dem.<\/p>\n
\nAtt man som l\u00e4sare kan krypa in <\/strong>i huvudet p\u00e5 en annan m\u00e4nniska och t\u00e4nka en annans tankar, och kanske f\u00e5 en kompis som \u00e4r precis som en sj\u00e4lv. Jag har m\u00f6tt s\u00e5 m\u00e5nga barn som \u00e4r r\u00e4dda f\u00f6r att det de k\u00e4nner och t\u00e4nker och g\u00f6r \u00e4r fel och konstigt. Det finns saker som man inte ens t\u00f6rs prata med sin b\u00e4stis om och absolut inte med sina f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n