Det här är andra boken om Kompisen och Olivia.

Den här gången åker Olivia bort ifrån Kompisen en hel dag och natt. Kompisen  kan inte leka, han kan inte inte skratta, han kan inte sova. Han kan bara längta. Och plötsligt, mitt i natten, blir sovrummet till ett hav utan land, med läskiga monster och stora skepp. Om ändå Olivia vore här …

Då hörs det plötsligt skutt på gatan, en sol går upp. Äntligen är Olivia hemma igen!

Och att längta kanske inte är så farligt ändå. För om man har någon att längta efter, är man ju inte ensam…

De alldeles fantastiska bilderna har Per Gustavsson ritat

Rabén&Sjögren, 2010

Läs ett smakprov

Jag gillar att den tar Kompisen på största allvar och inte skämtar bort hans längtan med en handviftning. Det kan göra ont att längta. Även om den man längtar efter bara är borta en dag, en timme eller två minuter.

Bokunge

Den här boken handlar om:

a) När Gordon nästan drunknade (det var skitläskigt).

b) När mamma blev förälskadlarvig igen (har föräldrar ingenting
annat för sig på semestrarna?).

c) När jag fick spela Paddanlåten på Ullevi.

d) När jag äntligen fick träffa min farfar. Wow!!!

e) Och lite om Lino förstås. Alltså, helt enkel om ett
riktigt bra sommarlov!

Omslaget har Jojo Brännström gjort

Natur & Kultur, 2010

Den här boken handlar om:

a) Semlan ( Tolv och ett halvt. Inte snyggast i klassen, även om pappan med de stora skorna tycker det).

b) Gordon (som inte bryr sig ett dugg om vad andra tycker. Till exempel kan ha gå omkring med krusidulliga kristallglas för ögonen utan att skämmas det minsta.)

c) Lino, som Semlan kanske, kanske möjligtvis är lite kär i. (Det har hon inte berättat för Gordon, fast de är bästisar och berättar allt för varandra).

d) Om att bli ett olyckligt skilsmässobarn.

e) Om att bli ett lyckligt skilsmässobarn.

f) Om att trilla ur trä, om storebrorar (Gordons), lillebrorar (Semlans) om kärlekslekar och om spegelvända hus.

Om Semlans liv helt enkelt!

Omslaget har Jojo Brännström gjort

Natur & Kultur, 2009

”Semlans vardag både roar och väcker tankar. Några gestalter är ganska grovt tillyxade, men i porträttet av Semlans pappa har Nilsson använt sig av palettens alla färger. Skildringen av Semlans vardag har många inslag av fars och absurditet, men under den uppsluppna ytan finns också allvar. Nilsson berättelse både roar och stämmer till eftertanke, och man ser fram emot att få läsa mer om Semlan och Gordon.”
Lena Kåreland, SVD

Fler tyck finns här

Kompisen är liten och rädd för nästan allt. Det står till och med på gammelfarmors måttband, säger Oliva. Men Olivia är stor och modig och kan precis allt. Till och med klippa med stora, farliga saxen.

- Gör det inte, viskar Kompisen och blir rädd igen.

- Jo, säger Olivia. Jag kan!

Olivia kan klippa vad som helst. Till och med Kompisens öra. Har man bara ett öra blir halva världen tyst…

Men vem bestämmer egentligen om man är stor eller liten? Och modig blir man väl först när man tycker det själv, och törs säga ifrån.

Bilderna har Per Gustavsson ritat

Rabén&Sjögren, 2009

“en bilderbok i fulländat samarbete med Per Gustavsson. Jag är alldeles kär i den här boken, men det är svårt att sätta fingret på vad det är som de gör så bra.
Förmodligen är det det som gör anrättningen så lyckad, de har hittat exakt rätt ton utan att behöva göra sig till eller bli sentimentala.”
Hallands Nyheter

På smakprov.se kan ni tjuvkika i boken.

Smulan ska ta en spruta fast hon inte vill.

- Det gör inte ett dugg ont, säger pappa.

- Lova! säger Smulan.

- Jag lovar, säger pappa.

Den här dagen lovar pappa massor av saker som han inte kan hålla. Till exempel att hästen i doktorns väntrum bara är Smulans… Såna lovningar ger aldrig Smulan!

Joanna Hellgrens illustrationer till boken gjorde henne till en av vinnarna i Natur & Kulturs tävling för bilderboksillustratörer.  Juryns motivering löd:

”Joanna Hellgrens illustrationer känns internationella och nyskapande. Här finns spännande och drivna bildlösningar, med influenser från såväl Mona Lisa som Elsa Beskow. Ömsint och känsligt följer och fördjupar hon textens handling”.

Bilderna har Joanna Hellgren målat i akvarell

Natur & Kultur, 2009

” en riktig pärla till bilderbok. Jag blir helförtjust i den lilla barska Smulan som i temperamentet påminner om Lotta på Bråkmakargatan. Smulans pappa är en modern man som bakar bullar och går med mobiltelefonen klistrad mot örat. Så klart passar Smulan på att hitta på diverse hyss när pappa är som mest upptagen i telefon. Det sköna med Smulan är att hon heter just Smulan och är tuff som bara den.”
Bokunge

Azad är en kurdisk pojke som drömmer om att bli världsmästare i höjdhopp. Han är som vilken 12-åring som helst, tills han en dag brutalt tvingas lämna sin barndom, sitt land och hela sin trygghet. Sviken av dem han älskar allra mest.

Hoppet handlar om en pojkes flykt till Europa och om hur han och hans bror blir gisslan i Sverige som barn i en annan familj, som tvingar honom att ljuga om sin ålder. Azad tvingas utge sig för att vara nio år.

Trots att Azad är ensam i världen, snärjd av lögner och med ett tungt ansvar för sin bror, är det en hoppfull historia. Trots vuxenvärldens svek, trots att allt runtomkring rasar, finns det alltid glädje, kärlek och en väg ut. Om man bara vågar se och tro på sig själv, och på att allt är möjligt. Tro på att det ultimata hoppet till och med kan återförena en familj.

Hoppet är en rolig bok om hur fel och otroligt pinsamt det kan bli när allt är nytt och man dessutom ska låtsas vara en annan yngre person. Det är en bok om empati, och om att vi måste hjälpas åt. Om att man alltid måste kämpa för rätten att få vara den man är, både i det stora sammanhanget och innanför hemmets stängda dörr.

Idén till den här boken fick jag av Rewas Kader, som berättade för mig om en pojke hon hade i hemspråksklassen som säkert var 12 år, men utgav sig för att vara bara nio.

I Sverige och runt om i världen lever allt för många barn under falsk identitet och i familjer som inte är deras. Alla dessa barn har alldeles egna historier, Azad och Tigris är bara en i mängden.

Den 9:e februari 2007 hade filmen Hoppet premiär och den har vunnit ca 15 internationella priser, för bland annat bästa film och bästa manus.

Omslaget har Jojo Brännström

Natur & Kultur, 2007

”Precis som i många av hennes tidigare böcker finns en otrolig kunskap om hur det kan vara att vara barn och ungdom. Det allvarliga och svåra slätas aldrig över. Det gör inte att utrymmet för humor blir mindre. ”
Carina Östbrant, Folket

Filmen Hoppets hemsida

Salmiak har lämnat Norrnäs och flyttat till Stockholm. I Stockholm finns vare sig farmor, Spocke eller Clint-Clint Henrik, och längtan hem är som ett svart hål, tycker Salmiak. Ända tills Hedda dyker upp. Hedda som är stor och stark och älskar Salmiak. Hedda som hör dåligt men ser desto mer. Och plötsligt känner Salmiak att det kanske kan finnas nån mening med Stockholm också.

Hemma i Norrnäs går Clint-Clint-Henrik och mår inte alls bra. Han blir retad i skolan, stammar värre än vanligt, och så har hans pappa börjat dricka sprit igen. Salmiak och Hedda förstår att de måste rädda honom, innan det är för sent. Som tur är dyker Spocke upp, och han vet att man aldrig får svika en kompis. Dessutom är han utrustad med en knapp med fem hål som visar sig komma väl till pass när Clint-Clint-Henrik ska räddas.

Salmiak och Hedda är den fristående fortsättningen på Salmiak och Spocke.

Omslag och illustrationer har Lisen Adbåge ritat

Natur & Kultur, 2006

Om du någon gång känner att du inte orkar läsa nån tjock och jobbig bok utan vill läsa en rolig lättläst men ändå bra bok så är Salmiak och Hedda perfekt. En väldigt rolig bok fylld med humor, pussar, skratt, bus och äventyr. Läs den, jag rekommenderar den verkligen
Trälprinsessa www.boksidan.net

Salmiak är en stockholmsjävel. Det är man om man har en mamma som kommer från Stockholm. Det påstår i alla fall Anna-Sara och Per-Jonas. Salmiaks stockholmsmamma Mia blir så ledsen på vintern när mörkret kommer att hon måste resa bort. Det tycker Salmiak är synd, han trivs bra i Norrnäs och vill helst att mamma ska stanna kvar. Fast han längtar verkligen efter en riktig kompis. Anna-Sara och Per-Jonas är inte särskilt roliga att leka med. De är några år äldre än Salmiak, och det bästa de vet är att mula honom och slänga upp hans mössa i ett träd. Därför är Salmiak bäst i hela Norrnäs på att klättra i träd och har röda fnasiga öron. Det får man av att klättra i träd utan mössa i minusgrader.

Som tur är dyker Spocke upp. Spocke som kommer från Bredvid Ungefär, är väldigt bra på att bli osynlig, jätteskicklig på att hoppa mellan världarna och fullkomligt världsbäst på bus.

Idén till den här boken fick jag när jag tittade på ett populärvetenskapligt tv-program om strängfysik. Parallellvärldar är inte alls så otroligt, som de flesta tror. Åtminstone alla vuxna läsare som envisas med att  Spocke är en fantasikompis. Det är han inte!

Omslag och illustrationer är ritade av Lisen Adbåge

Natur & Kultur, 2005

”Här strömmar samtiden in som kall luft i texten och dysfunktionella familjer och okänsliga människor hålls i schack av en ton som balanserar mellan förtröstan och skämt. Det är lite lakrits över den konsten, det svarta både sött och salt.”
Ulrika Milles, DN

Dan Höjer och Moni Nilsson bjuder på en litterär kabaré med snusket i centrum.

Vi utgår från våra böcker och tar upp ämnen som vi sällan pratar om. Tabuämnen som snoppar, snippor, nakenhet, onani, snor och svett. En snuskshow fylld av humor, allvar, böcker och nyskriven musik. För sjätte till åttonde klass. Spelas i aula, biograf, teaterlokal eller liknande. Teknik: dvd-spelare + två ”myggor” att sjunga i.

Författarna Dan Höjer och Moni Nilsson Brännström sjöng och spexade i sin 
föreställning S.N.U.S.K. för ungdomarna i årskurs sex… Och visst var det
 uppskattat. De cirka 150 ungdomarna var med på noterna. Avståndet mellan 
skratt och generad tystnad var aldrig långt.
- Arboga Tidning

”I en knapp timme bjöds 12- och 13-åringarna i Holmsund på en riktig
snuskföreställning. – Det var snuskigt på ett bra sätt, sa Viktoria som såg showen med sin klass.”
- Västerbottens-Kuriren

Det blir inte riktigt som Malin och Rasmus har tänkt när de äntligen träffas efter sommarlovet. Inte förrän på Luciadiscot i slutet av terminen blir de äntligen ihop, men att vara ihop med Rasmus är inte helt lätt.

– Jo, sa han.
– Nej, sa jag.
– Snälla, bad han.
– Nej, sa jag.
– Jo!
– Nej, suckade jag och tog bort hans jobbiga hand. Den här tjatiga dialogen blev allt vanligare när vi träffades.

Det här är en fristående fortsättning på Klassresan, och medan jag skrev Klassresan hände det mest förbjudna; en kille i Malin och Rasmus ålder dog på ett mycket, mycket onödigt sätt. Då kände jag att jag ville skriva om det i nästa bok. Jag fasade för att komma dit.
- Men mamma, det är ju bara en bok, sa min yngsta son till mig, när jag satt och snyftade vid datorn.
- Jag vet, sa jag, men det är sorgligt ändå…

Så det här är en bok om livet och döden, och hur svårt det är att känna att man duger. Men mest är det en bok om kärleken. 
Dessutom dyker Tsatsiki upp igen, precis som jag lovade att han skulle göra en vacker dag.Malin och Rasmus och de andra från klass 6b har börjat 7:an, fast i olika klasser, och Malin inser att det går fort att komma ifrån dem som man tidigare har varit så nära och känt så väl. Men hon är fortfarande lika kär i Rasmus, och har drömt hela sommaren om att få träffa honom igen. Rasmus har också drömt och längtat, och ändå blir det inte riktigt som de tänkt sig. På högstadiet är det viktigaste nämligen att inte göra bort sig, att inte blotta sin sina känslor, att inte visa sitt riktiga jag.

Malin umgås mest med Emelie och Knutte, medan Rasmus hänger ihop med skolans tuffa gäng. Inte förrän på Luciadiscot i slutet av terminen blir de äntligen ihop, men att vara ihop med Rasmus är inte helt lätt. Han vill så mycket, saker som Malin känner att hon inte är redo för, och när Rasmus blir ihop med Elin i 8:an krossas Malins hjärta. Aldrig, aldrig, aldrig att hon kommer att bli så kär igen. Som tur är träffar hon en annan kille. Han heter Tsatsiki och är mycket barnsligare. Det tycker Malin är skönt. Med honom kan man vara kompis. Med honom kan man hitta på roliga grejer. Med honom kan hon vara sig själv – vem det nu är …

Men Rasmus kan Malin aldrig glömma, för man glömmer ju inte sin största kärlek. Fast när klassfesten för alla från gamla klassen äntligen går av stapeln i slutet av 7:an, och Rasmus vill bli tillsammans med Malin igen, spelar hon svårfångad. Om hon ändå sagt ja till Rasmus med en gång! Då hade aldrig det hemska, det fruktansvärda, hänt. Det som kom att prägla Malins liv så länge efteråt.

Malin + Rasmus = Sant är en fristående fortsättning på Klassresan. Det är en bok om att ta de första osäkra kliven ut i vuxenvärlden. Det är en bok om att våga säga både ja och nej. Det är en bok om liv och död. Men mest är det en bok om kärleken.

Omslaget har Jojo Brännström gjort

Natur & Kultur 2003

”Helt fantastisk!!
Jag älskar, älskar, ÄLSKAR den här boken! Den är den bästa boken jag någonsin läst och jag har läst den nu 9 gånger. 9 gånger!! Författaren skriver med ett så bra sätt, som får läsaren att skratta, gråta.”
Anon